Tål den ryska ekonomin Ukrainakrisen?

Ukraina är ett land vars integritet bör respekteras och ur omvärldens perspektiv intar en stormakt ett annat land med militära medel. Ryssland gör inte samma tolkning.

För ryssar har den etniska tillhörigheten en oerhört stark innebörd, större än vi västerlänningar kan förstå, Man gör inte samma bedömning av före detta sovjetrepublikers rätt till integritet, som man gör i EU och USA.

I västvärlden befolkas länder av, i huvudsak, ett folk per land där varje land har sina rättigheter. Det är landets suveränitet som är det väsentliga, inte vilka etniska grupper det befolkas av. Riktigt så ser man inte på det i Ryssland. Om det finns en stor del etniska ryssar i ett land, som har ryska som modersmål, ser på ryska TV-kanaler och lever efter ryska kulturella normer, så är de egentligen en del av det ryska samhället. Visst finns det en formell geografisk gräns, men Ukraina betraktar man mer som en förlängning av Ryssland. Det väsentliga är den kulturella tillhörigheten och inte vilket pass man har.

Man uppfattar det som sin skyldighet att ingripa om sina ”landsmän” hamnar i knipa. Det ryska folket måste hålla ihop och ställa upp för varandra i svårigheter och konflikter löser man i första hand med maktutövning, inte med förhandling. Åtminstone får man med sig större delen av den ryska befolkningen på ett sådant resonemang, även om de verkliga skälen att inta Krim kan vara andra. Att få EU och kanske så småningom NATO in på husknuten, verkar inte särskilt lockande.

Om man betraktar EU och USA som något fientligt och inte en möjlighet till ökad handel, utbyte och utveckling blir det rimligt att etniska ryssar är ”i fara” när den rysskontrollerade regeringen i Ukraina faller.  

Krig är ett närvarande begrepp i den ryska kulturen, en del av nutiden och inte något som nödvändigtvis hör till historien. Man ser inga hinder att ta till militära medel. Det verkar också fullt möjligt, utan större motstånd från omvärlden, att gå in i Ukraina. EU är så pass beroende av en fungerande handel med Ryssland att sanktioner blir för kostsamma. Vissa får man ta till för att visa upp ett agerande, men de kan nog inte blir alltför kraftiga. Putin vinner inhemska politiska poäng och blir än mer populär bland den traditionella ryska befolkningen. Ukraina får större uppmärksamhet och starkare finansiellt stöd från omvärlden.

Problemet för Ryssland är att ekonomin blir så pass drabbad av omvärldens reaktioner. Det märks direkt på den ryska börsen samt på rubelkursen vad varje provokation kostar. Marknaden straffar Ryssland även utan sanktioner. Varje gång man följer den ryska ideologin att skydda etniska ryssar till varje pris, blir det kostsamt. Varje provokation kräver några procent av valutareserven för att inte rubeln ska falla till ohanterligt låga nivåer. Det går inte alltför många gånger, även om de finansiella reserverna fortfarande är stora. Det vet Putin och det minskar risken för fortsatta militära provokationer.

Frågan är hur högt pris den ryska befolkningen är beredd att betala i form av sänkt levnadsstandard för att säkra nationalstoltheten? Inte alla ryssar sätter den nationella prestigen långt före levnadsstandard och andra behov så som åsiktsfrihet och modernisering av samhället. Till slut kan Ryssland bli ett nytt Ukraina där oppositionen börjar ställa krav på en ny ledning, om man låter ekonomin betala ett för högt pris för den ryska identiteten.

Sannolikt lägger sig den akuta krisen för den här gången. Den ryska ekonomin återhämtar sig, om än i långsammare takt än vad som varit fallet utan händelserna på Krim. Putins hot om konfiskering av utländska tillgångar får betydelse för de med planer på etablering medan export inte påverkas i samma utsträckning. Ryssland kommer fortfarande att vara en mycket importberoende ekonomi.